Kanske är det just så att tvättlinor runt hus med röda knutar borde skäras av så att allt får flyga fritt. Eller så är det inte så. Du var i varje fall väldigt vacker just den morgonen. Och du diskade med ryggen mot bordet. Det är en bra rygg. Den är stark och tål mer än ögat ser. Men jag löste korsord och tittade inte så noga. Tänk att en radio kan få in så många kanaler fast att antennen är av. Man skulle kunna ta ståltråd och sno runt den lilla knoppen som är kvar. Och sen kunde vi laga din cykel, som gnisslar och har skev ram, med olja vi köper i den lilla gula Konsum butiken. För visst skulle vi kunna laga allt tillsammans. Du tittade över min axel och sa att tydligt på nio bokstäver måste bli uppenbart.

Det är lustigt det där med värderingar. Och jag tänker på vad jag vill se när jag vågar titta dig i ögonen sådär ordentligt. Och att dina ögonfransar är så livfulla tycks mest vara distraherande. Kanske är det därför jag som oftast låter bli. Eller så är det inte alls därför. Och du kan gå med ryggen väldigt rak. Jag kan se dig genom fönstret när du närmar dig tvättlinan med knytet i famnen som doftar av äppelblommor och något som närmast kan beskrivas som en kemisk lukt av rent. I ditt kök luktar det alltid kaffe, det är en riktigt bra lukt. Något man förknippar med mornar som den här. Det är nog sommar nu. Eller åtminstone försommar. För igår var vinden så stark att ögonen nästan tårades när vi cyklade ner till vattnet. Ackompanjerade av din gnisslande ram såg vi syrener buga länga längst vägkanterna. Man får inte andas för häftigt tänkte jag. Syrendoft kan berusa. Och jag ville inte cykla snett och falla mer än nödvändigt i din närhet.

Jag visste att det var min tur. Gå in du så tar jag ner tvätten, sa jag. Och dina rosiga kinder log, jag tror dom var hungriga redan då. Om du råkar ha ståltråd någonstans vill jag gärna försöka laga din radio. Vi åt fisk den kvällen fast jag inte är speciellt förtjust. Men mat i gott sällskap smakar alltid bättre, även om det skär sig lite med ens tidigare erfarenheter. Jag reste mig för att sträcka på benen. Visst är du god till att diska, jag har sett din rygg. Du kanske inte tror att jag ser den. Men det är väl som med troll. De finns där även om man inte tror på dem eller ser dem. Och jag sätter mig igen. Min enda uppgift när du diskar är att vakta på tvättlinan som är tom. Och inte ser den speciellt levande ut längre.

Du kanske tyckte att det var märkligt att få en sax. Men det är varken en speciellt bra eller dålig present. Du körde din lilla bil längst med vattnet och sa att båten alltid var i tid, precis som jag. Jag äger ingen klocka. Kanske för att jag tycker dom är fula. Eller så tycker jag inte om att ha något så värderande som en ständig påminnelse och boja runt min handled. Det är för nära den egna pulsen. Och om båten då inte var i tid, hur skulle jag kunna skilja det från klockan eller min egen uppfattning. Du ler oftast när jag tänker högt. Men idag är leendet lite väl långt borta. Kanske gömmer det sig i ett korsord. Det jag önskar se dig göra, på bara två bokstäver. Du behöver nog be någon titta på bilen snart, sa jag. Nu kan jag inte laga mer innan jag åker. Jag ser nämligen båten.

Vad du skulle med saxen till hade jag lämnat tydliga instruktioner om. På bordet bredvid den magiska radion, med fler kanaler än skäligt, hade jag lämnat en lapp. Till min starka rygg. Och visst log du då vill jag tro. Den var använd redan kunde du se. Jag hade tagit en lov kvällen innan och klippt ner syrener för att lägga i ditt linneskåp. Du berusar mig som syrener. Men det skrev jag inte. Jag skrev att jag ville att du skulle skona din tvättlina. Den tål inte lika mycket som du, den är nog tyvärr redan död. Och det är en bra sax. För vi kan inte laga allt tillsammans. Ibland måste saker få lov att vara trasiga. Dom kan till och med vara lite fina när dom är sönder, som din radio skrev jag. Och när du befriat den var snäll och släng den i vattnet vi cyklade till. Kanske kommer den då driva hela väger till mig i Stockholm. Men om den kommer i tid vet jag inte. Jag har ingen klocka.