förbannade drömmars hage inhägnad med
rostig taggtråd, full blott av solsvedda gräs

inte en blomma, inte en tilltalande ört


Kastar mig raklång i stoftet för att begråta
mitt ve, för att vråla uppgivet rakt ner där
hettan förvandlat all näring till gift och damm

och svedan av en nässla kysser
kallsvettig panna
lycklig reser jag mig upp att kyssa
den tillbaks men rycks istället ur min
dröm för att på andra sidan taggtråden
plötsligt ligga

själalyckligt frossande i överflöd av
friska hallon simmande i en göl av ren
grädde, lite honung och några blåbär

och se där,
ett smultron stort som ett äpple