Det finns en plats mellan Middles långa kanaler och Kapstadens strukna kuster
där mina blodsband länkas ihop.

En genuin sammankomst mellan ursprunget och en improviserad spegelbild blir till en vilseledande enhet som möter mig på mitten av Erasmus Bridge för att sedan fortsätta i motsatt riktning.

På mitt Erasmus i Rotterdam är vattnet inte riktigt lika grunt, När mitt huvud reser sig över vattenytan skiftar färgen under mina ögonvitor till en annan nyans, när den mörkbruna kulören tonas bort intar istället en iskall mörkblå färg bakom mina ögonglober och jag kan kalla mig mänsklig, inför dem som ännu en gång iaktar mig.

Tre solonummer upprätthåller kärleken mellan romanen och budskapet.
I en anstats att dunkla min spegelbild undgår det dig inte, min härkomt är ett genant bukskap.

Du ser igenom mig mitt emellan raderna, men hindrar mig inte att ta avsked

av den människa jag föddes till att bli.