Medan maskrosorna kämpar upp

ur marken

ser jag min vän komma

och jag hör trädens knoppar spela

Jag bär min kropp barfota

mot det mjuka gräset

Min vän kommer nära

ett litet darrande löv landar i mitt inre

Stilla låter jag vårvinden smeka

min kind

vännen stannar och ler

medan molnen tussar ihop sig

Hela min kropp fylls av ljus

ekens spänstiga bark tar tag i min rygg

och jag hör min väns lugna andetag

som jag vill ta i mina händer

tar steget från ekens  trygga kropp

och känner friheten

jag kommer sakta intill min vän

tyst talar min blick

en myra kilar kittlande över min fot

och jag tänker stå här

bredvid min vän

för evigt och aldrig gå

när mörkret kommer råda om natten

kommer mina händer skydda

min vän som kommer

och jag talar genom mitt hjärta

Skogens träd och växter

kommer att vara en del

av min vän och mig

liksom havets salta vågor

Mina läppar formar den melodi

som jag alltid kommer att sjunga

för vännen som står mig nära

med toner mot himlen

Maskrosornas gula kronblad sprider sig

som solar av glädje

när de känner mitt budskap ljuda

tillit

Min vän är väntad

Och jag är här