Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du, mitt förbjudna

Mitt hjärta du lämnade oläst
I en korg bland papper och skrot
Allt hopp förgäves,
att du skulle lämna ett ord

Mitt hjärta, ack så splittrat
Som en glaskula i tusen bitar
Vad var det som hände,
när du försvann från världen?

På trädet slår en blomma
Sakura,
hon viskar ditt namn
Hur ska jag någonsin kunna,
hindra mitt spöke från gråt?

Du,
ett spöke så vitt
Den av dig jag älskar
Död, hängd och mördad
Av dig min ruttnande sköna

De tårar som fortfarande regnar
Mitt ord du fortfarande skyr
Den smärta jag drar längs väggen
Mitt hjärta jag slitit ut

Kastar jag på ett papper lika tomt
Som dina känslor och din röst

För du,
min brända dröm, min sång, mitt skri
Är den kärlek som varar för evigt
Den kärlek jag lotsas förglömma

Du,
mitt förbjudna
I tystnad jag lämnar dig




Fri vers av Tillvaron
Läst 457 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2011-05-30 00:57



Bookmark and Share


  Gunnar Hilén VIP
Du! Tystna inte. Låtsas bara...Vilken entre' !

2016-10-04

  jagärmonstret
snyggt! det är en konst att skriva nytt och sant om hjärtaochsmärta
2011-06-05

  Eva Enjebo/Drugge VIP
Berör
2011-06-05

  RosieLoveHeart
åh verkligen ett mästerverk bokmärker gärna denna om jag får
2011-05-30
  > Nästa text
< Föregående

Tillvaron
Tillvaron