Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Finns Du, jag söker...


Kärlekens Enigma

Finns Du?
I ett rum upplyst av stearin ljus
stirrandes ner i en spegel av vatten
Tårar av längtan, krusar inget annat
än min egen reflektion, min tomhet...

Vattenspeglar, meditation, ritualer under månen
Små pärlor av blod, droppandes över eldslågorna
Jag söker Dig, med min själs alla medel
men du förblir dold för mitt tredje öga
Känner Dig, hör ditt hjärtas rytm, Vem är du?

Jag söker harmoni, en lugn Enigma, en Mystiker
Dig som förstår, tystnadens ordlösa språk
Dig med ögon som talar, en djup, vis gammal själ
Du som talar genom beröring, och gör mig knäsvag
blott genom energierna som strålande omsluter Dig...

Du måste finnas
Du som behöver mig, lika mycket som jag behöver Dig
på det plan där fysikens lagar upphört att gälla
Min motsvarighet, min älskande jämnlike
Ett vilddjur vars behov av frihet, motsvarar mitt
Som förstår att närhet, föds ur frånvaro med tillit...

Jag känner Din existens, men var är Du, Vem är Du...?




Fri vers av Mystica
Läst 607 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2011-05-31 16:23



Bookmark and Share


  Zelogath
Känner igen mig så väl
Man letar och letar
Och man låter sig luras
Blir sårad gång på gång
Man är aldrig på samma nivå
Fastän man tycker att man är så lika
Jag längtar också
Men jag har mer eller mindre
Gett upp
Bra text
2011-07-03

    NewDeli
Underbart. Känner likadant. Han finns där ute någonstans i den stora världen. Ibland känns det lönlöst att ens längta, men längtan och hoppet driver en framåt. Man får aldrig ge upp. Vackert skildrat. :-)
2011-06-03

  Shimmer
Du har gjort det igen min vän! Strålande och jag applåderar :-)
2011-06-01
  > Nästa text
< Föregående

Mystica
Mystica