Vaknade då Tajsa väckte mig med nosen.
Stassande runt i sängen blev hennes
ilska stor då jag ville sova lite till.

Bar henne till lådan som blivit hennes
lekplats nu. Ny sand, som går att sprätta i
utan problem.

Gjorde smörgåsar, kokte kaffe och bara njöt,
diskade sen upp utan någon tanke på
att gå ut på ett tag.

Vinkade åt en granne, fönstret ut mot gården
stod på vid gavel, så jag tog mina sandalen
och gick ut.

Vi satte oss i skuggan, en annan granne satt
på sin balkong då vi njöt av värmen och den
underbara prunkande trädgård.

"En SPINDEL!!!"
Jag rusade ut mot gräsmattan, satte
mig på en plaststol och solade.
Tajsa hoppade upp på plasttaket över
vårt ställe vi inrett med möbler då
regnet står i backen.
Utan förvarning hoppade hon ner
på den andra gården.

Vandrade ut mot gatan, hettan slog
mot mig, då jag gick mot en av bilarna
som en annan granne mekade med.
Hans dotter, blond vid tio år, hade lekt
med min dotter förra sommaren.
Hjälpte mig finna min lilla kisse, som
gått ut på en liten runda.

Över staketet, som var högt klättrade
denna lilla tjej likt en liten apunge.
Jag mindes då hur min barndom var.
En grannflicka lika vig som henne,
lika vild och mycket glad tog min
lilla Tajsa i sin famn, öppnade porten
på andra sidan huset och mötte mig
på trottoaren.

I min famn fick jag henne.
Motstånd då hon insåg friheten var borta.
Pussade henne varsamt, då jag
viskade:
"Du är min katt och jag är din människa,
älskade lilla vännen, du kunde blivit
skadad."

Bar in henne och stängde fönstret.
Hon somnade på stora rumsgolvet.
Underbart med mat och en matte
som alltid finns.