blå lupin tager vitrosa ackvilejas hand

hon rodnar vinröd skönhet

humla ler fyller

luftens djup

stäppsalvian har slagit ut vingar

dansar runt svärdsliljas vitgula

än sova rosor dröm

vallmo brinner

scharlakansröd

knoppen

höljet är

hans öppnade mantel

nu i höljeljus

hennes eldkjolar dansar fyller

hans längtansdjup

minnesblomma andas i oss

öppnar

sluter

silar

silar genom kronblad

öppnas

slutes

sammandragning

sammandragande

sammandras

samman drag ande

ej sammandrabbning

jag minns

att hon

trodde det var näktergalen

kanske var det längtan i hennes bröst

hon lämnade platsen med

sorgens vingar

runt sig

lyfte blicken in i koltrastens sång

den sången följer hennes fingrars gömda eld

ur det blå stiger det gröna

spirar jordens grund

kärlekens grund

grund

sannhetens

möte

då detta möte ännu ej skett

lever detta möte i oss

i en

alltid

längtan

i en upplevelse  av

ständigt påminnandes tomhet inom oss

då detta möte ännu ej skett

lämnar det oss alltid tomma

saknadstomma

en del av vårt liv

 tomt

 ty vårt väsen vet detta möte och längtar

alltid

dit

till

detta möte gör sig påmint

 ty det mötet är av högstas mening samt grund

sitter vid snäckskalsstranden

mal uppsköljda skal i mortel av moln

mjöl stiger

pärlamor

himlen är

mjuka sandvågsdrömmar

krusade krusader

crusades

mjukvågor

vacker är

vindens moder stiger ur havsgrotta

rör

vid

andas basilikadroppar

vindens moder

kupar händer in i vatten

så

så

varsamt

mjukt

är detta en fågel av kristalljus

hon lyfter

toner

fyller

min hud

hon ler

se

vindens moder

kupar händer in i vatten

så

så

varsamt

mjukt

vatten

 rinner

strilar

sköljer klipphäll

vågblad

vågor kallas det visst

vitt skum virvlar

vita blombladsknoppar garnerar klippor

öppnas

stiger i sjöögas längtan

och jag rörde vid ditt skymda ansikte

och sjöns yta rördes av hennes fingerljusa andning

vid en strand

hans

strand

skimrar  himlar

silvrande

stränder

han ser molnslöjor

veckas

ber moln in

ur livrem lyfter han blad

täljer bumerang

molnbumerang

kastar den in i vindmoders skeendevilja

och nattslända spinner av regnbågsljus

drömmar i mitt bröst

däri andas dagregnen in i sjö

och jag skymtar

ditt skymda

ansikte

i

dina händer

i mina händer

faller vita molnblad

molnbumerang

och han ser henne djupt i ögonen

låt mig hölja dig

ur det blå stiger det gröna

spirar jordens grund