Så tog du mig
med storm

som en
orkanvind
som svepte fram
älskade du mig
behagade mig
förtrollade

du tog mig
bortom vett och sans
jag var den vackraste
som på jorden fanns

du tjusade
berusade
och vi susade fram
på de lättaste moln
jag aldrig förut
varit i närheten av

men när du väl fångat mig -
det var då
allt avtog

du trodde du hade mig
på säker mark
men jag var stark!

mitt i min svaghet
fick jag kraft

jag gick!
och jag gick långt -
men min brustna illusion
gjorde ont, ont
den nästan värkte sönder
den lyckliga kvinna
jag dittills var

så lite som fanns kvar
och finns det alls
något svar
på varför du plötsligt
förändrades
till den du

egentligen var?