Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dikt 48


Mörkret faller inom mig
Jag vet inte vad jag ska göra
Jag vet inte om jag vill vara nära dig
Jag vill inte att du ska få höra
Det jag har att säga är inte bra
Inte ens jag orkar med mig själv
Jag vill bara packa allt och dra
Eller långsamt drunkna i en älv
Ångesten den finns kvar
Det smärtar och det blöder
Förr var jag så snäll och rar
Mitt inre det glöder
Tänk att få spola tillbaka tiden
I alla fall tills innan allt gick snett
Bara för att återigen få uppleva den friden
Och för att ta tillbaka allt dumt som har skett
Tillbaka till gymnasiet och till allt folk där
Bo hemma hos mamma och se mina syskon lite oftare
Men nu sitter jag istället ensam här
Spola bort den tiden då jag blev allt latare
Men jag vill ha allt kvar allt jag har och äger
Även om prylar inte är viktigast i världen
För just nu är döden det enda jag överväger
Kanske långsamt somna in av mina låga blodvärden
Varför har jag tappat all lust och ork
Ingenting går som jag vill mer
Jag känner mig som en ovanligt tung kork
Ingenting hjälper, hur mycket jag än ber
Tänk om jag fick ge ut min bok
Tjäna pengar på det jag älskar
Då kanske jag kan få framstå som fin och klok
Få bli av med rösterna som viskar
Du är dum, du är ful och helt värdelös
Det är allt de säger
Kanske någon kan tro på att jag är seriös
Flytta utomlands och slå läger
Ha en egen vacker villa och få respekt
Ingen som ringer på och stör.
Fixa såren som inte har läkt
Göra det jag lever och brinner för.




Fri vers av Cotume
Läst 400 gånger
Publicerad 2011-06-08 20:56



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Cotume
Cotume