Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En trojansk häst lämnade en ärrad bagatell

Mitt försvar raserades
när jag erbjöd en hemlös
mitt öppna hjärta
Självklart stympades jag
och lämnades blödande

Det största oket är
att händelsen förringas
till en bagatell
som bara är min
och obegriplig
för andra

Solen går upp
och ner
varje dag
som vanligt


Fri vers av Z dotter
Läst 337 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2011-06-10 15:34



Bookmark and Share

  M.A.J.R
en massa applåder
jag har läst denna 3 gånger nu tycker verkligen om denna.
jag bokmärker denna text
2011-06-10

  Karl-Bo Lundstedt VIP
Upptäckte din poet sida här idag... bättre sent än aldrig.. säger som jag sa nr jag började skriva här en gång.. "det finns så många enormt duktiga poeter här" och Du är definitivt en av dem...
Den här texten, känns igen, eller som man säger "Been There, Done That", men det gör alltid ändå lika ont... Oj,oj,oj dessa trojanska hästar som vi släpper in i våra liv... Energitjyvarnas mästare....
Du beskriver det så fundamentalt suveränt, så man får gåshud.. (inget jag vill gå med ute bland folk precis*ler*)
Och avslutningen sen.. Agghhh!! Jaa, livet fortsätter, TROTS, och vi går vidare.. Om än stukade, sårade lovande att nästa gång så ska vi minsann inte släppa in dem... Hjärtats såriga mark, ligger kvar där, och vi fortsätter vår vandring...
hur som haver så skriver Du väldans bra, precis på ditt eget sätt...
Applåder och ett Karl-Bomärke.....

take care

kb
2011-06-10
  > Nästa text
< Föregående

Z dotter
Z dotter