Hon befinner sig i kanten av en skog. Hon ser sig om och ser den plats hon har flytt ifrån. Den platsen är fylld med svek och hat. Det är mörkt och kallt där hon är. Dimman smeker henne som ett kallt täcke och träden reser sig upp som kalla murar upp mot en mörk himmel. Hon saknar all värme och kärlek som hon en gång i tiden fick, men som hon inte fått uppleva på mycket länge. Saknaden av gemenskap smyger sig på henne bakifrån och hon känner hur det tynger ner henne som en tjock mantel av en grå slemmig massa. Barfota går hon långsamt längre in i den dystra skogen. Vänner som hon tror sig ha haft har vänt henne ryggen, de bryr sig inte om henne mer. Hon är värdelös i deras ögon. Ensamheten gnager på hennes själ som ett monster utan själ. Kylan biter tag i hennes hjärta och sveper in det i ett täcke av frost. Endast tystnaden omger henne och ger henne en iskall smekning. Hatet suger ut och begraver hennes kärlek i jorden. Hon sätter sig ner på en sten och andas ut. Vågar hon återvända och se sig själv långsamt dö av samma själlösa monster som gnager på hennes själ? Hon suckar och skakar på huvudet. Ett knak ekar genom skogen och hon tittar upp. Hon reser sig och börjar springa utan att veta vart. Längre in i den täta skogen flyr hon och utan att se sig för tumlar hon ner för en backe. När hon öppnar ögonen ser hon att hon befinner sig i en dal där dimman är tätare än förut. Hon blöder från knän och händer och hon känner hur tårarna kryper nerför hennes kinder och fryses sakta till istappar då de faller till marken. Hon sväljer hårt och ställer sig upp. En blodig demon kommer flygande och tar tag i henne med giftiga klor. Den drar ner henne i ett djup, utan fast mark eller hopp.

Hon faller handlöst ner i ett ändlöst mörker. Hon önskar att någon hörde hennes rop på hjälp. Mörkret sluter sig omkring hennes mörka själ som en tjock kall dimma. Svarta dödsfåglar livnär sig på hennes tro och hopp. De är vackra att se på men de är onda. De stjäl alla glada tankar, kraxar i sig dem. De biter tag i det lilla liv hon har kvar men hon känner ingenting. Ord kastas mot henne, som vassa stenar men hon törs inte säga emot. Blickar kalla som is ser in i hennes inre, de slås mot henne som piskrapp och river upp stora sår i hennes spruckna själ. Ådrorna fryser till is och hon ryser till och blundar för att glömma vart hon är. Hon är vilse, hon vet inte var hon är och hon vet inte åt vilket håll hon ska gå. En hetta stiger omkring henne, röda moln reser sig mot skyn och bildar skuggbilder av monster, monster utan ögon och utan vett. En smal väg uppenbarar sig framför henne och hon börjar försiktigt gå. Ett hat gror inom henne, hon vet inte vad hon ska ta sig till. Ensam är stark tänker hon men hon vet innerst inne att det är en lögn. Hon har ingen att vända sig till, ingen som orkar med henne. Endast demonerna lyssnar halvhjärtat och hånskrattar kallt åt vartenda ord som smyger ut mellan hennes torra läppar. Hennes drömmar spricker som ömtåliga vaser och hon är förvirrad. Demonerna ser ner på henne och blickar av hat och likgiltighet piskar hennes fötter blodiga och hon faller ihop. Hennes jämmer bränner byar, åkrar och skogar, spränger berg och fryser vatten. En kall vind tar tag i hennes frusna hand. Ett isande skrik hörs i hennes huvud och den viskar att hon ska följa med till ensamhetens värld. Hon reser sig upp och börjar gå. Hennes fötter blöder och hon är sårad och kränkt. Dimman som omger henne skickar ut glödande kol och hon bränner sig på dem men hon tar ett steg i taget. Världen hon befinner sig i är brinnande het med kala kalla röda väggar. Ovanför henne virvlar demonerna med råa skratt och döda hatiska blickar som spyr ut en svart eldbollar av ondska. Marken är hård med vassa stenar som river upp såren på hennes fötter. Hon ser ingen ände på den mörka glödande väg som hon vandrar på. På höger sida om henne ser hon ingenting annat än ett ändlöst mörker. På vänster sida ser hon ett stup och ett hav av brännande het lava så långt ögat når. I lavan ser hon små berg med hus som brinner. Hon ramlar omkull och rispar armar och ben på de vassa stenarna. Hon känner en rädsla greppa tag om hennes kalla hjärta. Hon är fast i ett mörkt hett hål, en grop av fasa och hat. Hon ser en sten som hon sätter sig på. Den bränner henne men hon känner ingenting. Hon har tappat all kontakt med tid och rum. Hon vet inte längre vad som sker omkring henne. Hennes inre ruttnar sakta bort, smälter av hettan från demonernas starka hån och hat. Energin är försvunnen, stulen av en fallen ängel. Demonerna livnär sig på hennes känslor. De blandar dem med allt som hon hatar och dricker sörjan med välbehag. Hon blundar, suckar och skakar på huvudet. Hon fortsätter sedan att gå på den glödande vägen med trevande steg och svek och ondska fyller hennes tomma bröst och hennes hjärta blir svart som natten. Den glöd som fanns där en gång, har sedan länge släckts med aska och ånga. Hon fortsätter att gå, ett gammalt ruckel visar sig på hennes vänstra sida. Långsamt och försiktigt går hon fram till ett fönster och kikar in och hon blir förskräckt av det hon får se. Gamla minnen utspelar sig därinne. Hon ser sig själv bli sårad av gap och skrik. Hon ser sig själv bli slagen av hot och ignorans. Hon ser sig själv bli piskad av hårda ord, knuffar och blickar av hat. Hon blir sparkad av alla misstag hon har gjort. Hon blir fälld och torterad av allt hon blivit beskylld för och all kritik hon har fått ta emot. Hon blundar och backar sedan med hjärtat i halsgropen. En röst viskar i hennes huvud med en kall enformig ton. Den tvingar henne att fortsätta gå. Demonerna seglar över henne och de kommer allt närmare. Hon blir rädd och börjar springa men snubblar över en genomrutten stock. Hon halkar och faller nerför ett stup. En blixt från en himmel full med aska och döda själar uppenbarar sig. Hettan i den onda världen tär på henne och hon känner sig törstig och hungrig.

Hon reser sig upp och ser ingenting annat än mörker. Hon trevar sig försiktigt fram och den tjocka dimman sluter sig omkring henne och kramar om henne själ med ett iskallt grepp. Hon sträcker fram sina händer för att känna sig fram. Hon snubblar och ramlar men reser sig upp på skakiga ben. Långt framme ser hon ett sken, något som fladdrar till. Hon går försiktigt mot det utan att se vart hon sätter sina blodiga fötter. Hon ramlar på en sten och slår i armarna i något hårt. En veranda till en stuga. Dimman lättar en aning och hon ser en brun gammal dörr, med mögel och spindelväv visar sig framför henne. Hon öppnar försiktigt dörren, den knarrar högt som ett avgrundsvrål i natten. Demonerna hör det och flyger ner och hon ser de blodiga vingarna närma sig. Hon stänger snabbt dörren och vänder sig om och snubblar och slår i knäna i det kalla golvet. Det börjar blöda men hon bryr sig inte. Ett ensamt stearinljus står på ett bord och lyser upp rummet hon befinner sig i. En strimma ljus smyger sig in. När hon har vant sig vid mörkret ser hon att hon befinner sig i ett dammigt rum fullt med böcker, pärmar och papper. Hon reser sig upp och dammet reser sig som en våg och slår emot henne. Hon trevar sig fram och ramlar igen och slår i armen i ett bord. På golvet framför henne ser hon något. En gammal utsliten penna. Plötsligt väcks någonting inom henne. En dröm genomsyrar hennes kalla trasiga kropp. Något väcker henne till liv. Ett kall, något som ekar långt, långt bort i fjärran. Det kommer långsamt närmare och hon tar pennan och ställer sig långsamt upp så att hon inte svimmar. En hes viskning, en suck hörs i hennes öra. Hon känner att hon vet att hon måste göra något. Hon måste streta emot allt hon kan, försöka fly undan ondskan. Hon letar febrilt efter en lösning, en nyckel till sin frihet. Hon letar desperat efter något som kan hjälpa till. Hon tar upp ett tomt ark från det dammiga golvet och hon känner något inom sig. Hon tar stearinljuset och hittar letar upp flera tomma blad, snart har hon en hel bunt. Hon sätter pennan mot pappret och hon känner hur en obeskrivlig värme sträcker sig in i hennes kalla hjärta. Väcker hennes stela frusna lemmar till liv. Hon blundar och känner hur orden flödar som en brinnande flod av lågor. Något som brukade glöda och fräsa inom henne väcks igen genom ett mirakel. Varifrån allt kommer vet hon inte. Orden flödar ner på pappret, bläcket rinner ut som ett vattenfall av liv. Hon bygger en värld av ljus och flammor, en värld av kärlek och respekt. Allt som fattas hos henne finner hon på pappret. Hon skulle kunna ge sitt liv för att få vara där. Allt som hon har drömt om kan hon nu läsa. Hennes värld är fri, och blir ljusare för var dag som går. Hon kan återvända dit när hon vill. När hon slutar skriva för att ta en paus smyger sig verkligheten allt närmare. Hon går försiktigt bort till strimman av ljus och tittar ut genom springan. Ett rött blödande öga visar sig och hon skriker och faller bakåt. Hon blundar och bävar för den stunden, då hennes skrivande tar slut. Smärtan brinner och sticker i henne som tusen giftiga nålar. Som miljontals glödheta taggar från en kaktus utan hem.

Hon hittar en låda med flera stearinljus och en ask med tändstickor. Hon tänder upp sitt nya hem och kokar sig själv lite te och gör några mackor från en limpa som låg i ett skåp. Hon sätter sig ner och känner hur alla karaktärer hon skapar kommer hon alltid att älska. Hon andas liv i deras lungor och fyller deras hjärtan med hopp. Hon odlar mat och ger dem muskler. Hon ger dem ett hem. Hon ger dem allt de behöver, även om hon inte har det själv. Hon ger dem konflikter och problem så att de förstår hur hon mår. Hon ger dem städer, byar, skogar, sjöar och berg. Ju mer hon skapar desto tryggare känner hon sig. En värld full av liv och skratt. Solsken, regn, snö och åska. Blixtar som lyser upp en kall horisont. Affärer med kläder och mat. Hon skapar liv på varje gata, en marknad på ett torg. Atmosfären doftar kryddor och omtanke. Ett tivoli med skratt och glada skrik. Utanför städerna finns det stora fält med blommor och majs. Sjöar med fisk och orakel. Vattendrag som glittrar in i hennes själ som brinnande facklor. Hon önskar sig vingar så att hon kan flyga till sin nya värld. Där kan hon bevisa sig värdig. Där kan hon önska sig ett liv. Visa vad hon kan, står för och duger till. Där kan hon få fler vänner hon någonsin haft, bättre än de som svek och utnyttjade henne för sin egen räkning. Hon tittar upp ur sin hög med papper. Det knackar på dörren och hon öppnar försiktigt. Framför henne uppenbarar sig en ängel. En vacker kvinna med ett kritvitt ansikte, vänliga ögon, lika röda som vin. Svart långt hår och vassa tänder. Ängelns svarta vingar breder ut sig. klädseln är mycket enkel, en svart tröja och svarta byxor med nitskärp och kedja. Händerna är prydda har halvfingerhandskar på händerna och fingernaglarna är målade i svart. Ängeln ser på henne med en blick av oro och av medkänsla. Ängeln sträcker fram sin hand och hon tar den. Ängeln berättar för henne att hon ska flyttas högre upp. Hon går och hämtar sin penna och sin hög med papper. Ängeln tar tag i henne och flyger iväg. Hon håller fast i sina saker och känner hur det pirrar i magen. Ju högre upp de kommer desto mer krampaktigt håller hon fast i sin penna, som om det gällde liv och död. Hon ser ett svagt ljus i långt bort i fjärran och hon tar ett djupt andetag och syret flyger in i henne som en orkan. Hon känner att världen lyfter henne. Bunten med papper har hon nära sitt hjärta och skyddar den med sin tro. Hon blir avsläppt på en avsats. Ängeln säger att hon får klara sig själv. Hon nickar och tackar ängeln som önskar henne lycka till och flyger iväg likt en fredsduva.

Hon klättrar långsamt och försiktigt upp för den kala slemmiga väggen. Hon tar ett steg i taget. Hon vill inte riskera att ramla ner. Väggens vassa kanter skär in i hennes armar och blodet droppar ner på avsatsen. Små monster kommer ut från sina hålor och slickar i sig hennes blod och sprutar eld efter henne. Ju högre upp hon kommer desto mer skadar hon sig. Smärtan ilar igenom henne som en komet av blixtar. Tårarna rinner tyst nerför hennes kinder och blandas med blodet. Det svider, sticker och bränner men hon klagar inte. Envist fortsätter hon försiktigt. Pennan håller hon fortfarande i ett säkert grepp men när hon tappar taget så lägger hon pennan i sin bröstficka. Den är värd mer hennes eget liv. Hennes bunt av papper har hon innanför sin skjorta, nära bröstet. Hon försöker att inte komma i kontakt med väggen alltför mycket, hon vill inte riva sönder det hon lever för. Efter nästan en evighets klättrande så ser hon ett ljust sken och ett hopp tänds i hennes bröst. Grönt gräs rör vid hennes fötter. Blomdoft fyller hennes trötta lungor. Hon sätter sig ner och vilar vid ett träd för att sedan fortsätta vidare. Snart hittar hon en stad som hon bosätter sig i. På nätterna kommer demonerna tillbaka med sina blodiga vingar och stinkande andedräkt. Deras kritik smyger sig in under dörrar och genom fönster som döden med sin lie. Hon blir störtad natt efter natt. Städer och byar står i lågor. Döda kroppar i iskallt vatten, sårade själar och blod överallt. Hennes tankar är skadade och hon känner vreden växa sig stark. Med sina sista krafter renar hon sina tankar från demonernas gift. Hon lagar sin värld gång på gång och bygger upp den starkare än förut. Omsorgsfullt plåstrar hon om allt. Som en gudinna fylld med hopp, tro och kärlek. Hennes skapelser avgudar henne och hon avgudar dem. Hon skapar en mur som ingen kan bryta sig igenom. Muren är av eld och ljus, taggtråd av järn håller demonerna utanför. Hon hatar dem alla, de som försöker förstöra hennes värld. De som inte förstår henne, de som ser ner på henne och inte förstår hur hon egentligen känner sig. Ingen förstår henne, endast de hon har skapat. Hon skyddar dem med sitt liv. Hon är säker på att hennes värld existerar men endast inom henne själv. Hon vet att hennes skapelser skyddar henne och tröstar henne med kramar och te. Det ger henne styrka och kraft. Hon går ut och sätter sig vid ett träd och fortsätter att skriva. Hon känner hur hon bokstavligt sugs in i den värld hon har skapat. Hon snurrar runt i ett tomt hål med blåa dansande älvor runt henne. De sjunger i kör och ett tjut sätter igång i hennes öron. Ljudet blir starkare och starkare och hon känner en rungande huvudvärk. Tjutet avtar och älvorna sjunger dovt i kör. Hon landar på gräs, hon känner grässtrån mellan sina fingrar och blickar upp på en klarblå himmel. Hon reser sig försiktigt upp, solen bländar henne nästan. Några vänliga själar kommer till henne undsättning. De ser ner på henne med oroliga blickar. De ser inte ut som hon gör, de är djur. Hon förstår inte riktigt vad som har skett men hon känner att något fantastiskt har hänt. Några katter hjälper henne på fötter, de tar henne till en restaurang. De bjuder henne på pizza och läsk som glupskt trycker i sig. De katterna blir hennes nya vänner och hon berättar vem hon är. De börjar förstå vem de har träffat och ryktet sprider sig i stan. Deras gudinna har fallit ner från skyn, det måste firas. De bestämmer sig för att ägna en hel vecka åt att fira henne, ta med henne på äventyr. Första dagen är helt underbar. Hon blir bjuden på en båttur på havet. De sitter och fiskar och hon äter blåbärspaj och dricker hallonsaft. Hon solar och diskuterar om livets dalar av guld. De lunchar på en fin restaurang och hon behandlas som en prinsessa. Hon får äta vad hon vill, hur mycket hon vill och hon känner sig omtumlad av chock. Hon får bo hos en av sina nya vänner. Vännen tar henne till en match. Hon får äntligen uppleva den sport hon skapat, få sitta och heja på en läktare, blir bjuden på varm choklad. De firar vinsten med ett bad. De firar natten lång. Dag tre är en dag fylld av kultur. De besöker museum och nya platser. De utforskar hennes värld och hon märker att allt som hon drömt om finns där. Efter en lång dags äventyr avslutar de med en festmiddag hos hennes vänner. De står för mat och musik och hon står för de mest underbara historier om vattenfall av silver och forsar av stål. Dag fyra är en dag av skapande. De skapar konstverk och musik. De målar upp två världar i sanden. Hennes minnen kommer tillbaka. Hon tar ett djupt andetag och känner hur saker vaknar till liv. Hon är fortfarande chockad över hur kommit dit men finner sig i det. De skapar glittriga symfonier. Dansade änglar sjunger med. De skapar otroliga konstverk som bländar all ondska. Som skrämmer allas inre demoner, tar död på allt hat. En värld full av blommor och fred öppnar sig för henne. Dag fem är en solig varm dag. Hon och hennes nya vänner går och handlar kläder och konfekt. De sätter sig i den ljusa gröna parken vid vattnet på en blårutig picknickfilt. En av hennes vänner har med sig en grå korg med mackor och kaffe. Hon älskar att sitta där och se på hur ungar leker vid dammen med sina små barkbåtar. Hon ser dem bygga upp fantastiska världar i sanden och deras sinnen är lika öppna som hennes. Doft från sockervadd och rosor fyller hennes själ. När skymningen kommer cyklar de till en sjö. De sitter på en sten vid en brasa till långt in på natten. Tittar på stjärnorna och fantiserar och drömmer sig bort. Norrsken lyser upp himmelen i regnbågens alla färger. Hon somnar tryggt i sina vänners närvaro. En av dem spelar gitarr och en annan nynnar med en röst mjuk som silke. Ljuva toner av frihet fyller hennes hjärta med guld och röda och svarta flammor. Hon ler mot världen, hånler mot sina fiender. De blir rädda av hennes blickar och kryper tillbaka in i sina slemmiga hålor, slagna och besegrade av hennes ord. Värmen kryper försiktigt in i henne och hon känner något som är bekant. En känsla av gemenskap och kärlek fyller henne och själen blir varm och hjärtats frostiga mur smälter bort. Såren som hon fått läker och hon känner sig lycklig för första gången på många år. Även om hennes karaktärer är djur så känner hon sig hemma.

Hon skapar sig en bostad, en stor villa på en kulle. Röda och svarta rosor och gamla träd pryder hennes trädgård. En damm med näckrosor har hon också, fruktträd och ett grönsaksland. Hon har ett vackert lusthus som hon kan sitta och drömma i då och tittar ut över havet. Lusthuset har klättrande murgröna, stark som stål. Utsikten från lusthuset är fantastisk, hon kan sitta och titta på solnedgången med en kopp te och en bok varje kväll. Inne i huset har hon svarta och röda tapeter. Stora rymliga rum med fantastiska möbler. En stor säng med svarta mjuka lakan som doftar blommor och färskt nyklippt gräs. Hon älskar sitt hus och hon har inrett det med omsorg. Efter en underbar kväll med sina vänner med middag, skratt och levande ljus somnar hon in med musik i sitt hjärta. Dagen därpå är det fest till hennes ära, en fest som pågår hela dagen lång. Där tackar hon alla för deras stöd. Festen är underbar glittrig och ljus som en stjärndans på himmelen. Som en svängom runt en avlägsen silvrig galax. Livet leker och hon leker med livet, hon ger bort en blodröd ros. Frihet viskar tyst i hennes öra och hon ler och skickar ut vävda dukar av kärlek. Hon blundar och känner att hon aldrig vill resa därifrån, hon vill stanna och leva och dö där. Hon ber dem förvandla henne, då hon ser annorlunda ut. Hennes ord är deras lag då hon har räddat dem alla från demonerna. Världen hon har skapat är full av djur med hopp och tro. De tänder en stor brasa och ber henne komma fram. Invånarna mumlar och himmelen skiner upp som en stor symfoni av färger och former. Marken vibrerar under hennes fötter. Hon börjar sväva och allt känns underbart. Hennes händer blir till tassar med sylvassa svarta klor. Hennes öron blir längre och förflyttas upp på hennes huvud och hon kan höra alla viska trygga ord. Näsan blir till en svart liten nos och hon känner doften av förgätmigej. Morrhår växer ut och hon känner kärleken flöda i luften. Värmen från brasan värmer hennes kropp som numera är prydd med svart glansig mjuk päls. Hennes ögon blir blodröda och varma av kärlek. Hennes tänder bli skinande vita och skarpa som knivar. En svans bildas, snärt som en piska och den smeker hennes höft och hon ler. Hon ser sig omkring och alla nickar och hon kramar om sina vänner, en efter en. Musik spelas och de dansar natten lång. En vacker katthona, svart som natten med ögon gröna som smaragden kommer fram till henne och ber om en dans. En tryckare sätts på och de dansar tätt intill varandra, viskar söta och hemliga ord. När dansen är slut går de fram till baren och köper varsitt glas med knallblått bubbel. De sätter sig ner och börjar samtala om ditt och datt. Festen tar slut tidigt nästa morgon och alla måste sova. Katthonans namn är Lily och hon får Lilys nummer. Hon går hem och lägger sig och somnar med ett leende på sina läppar.

Hon vaknar nästa morgon, inte riktigt van vid sin nya kropp. Hela dagen tar hon det lugnt. Poppar popcorn och ser på film. Hon har en butler som hon talar och spelar kort med, de är mycket goda vänner. På kvällen ringer Lily och de går ut och går. De talar om känslor och avslutar kvällen med pizza och film. Lily sover över, de delar säng. Hon ligger och tittar på Lily som sover sött och tar drar en djup suck och känner något hända med henne som hon inte riktigt känner igen. Något nytt sker inom henne som hon aldrig varit med om förut. En annan slags kärlek än den hon känt förut. Hon känner doften av Lilys andetag, det doftar päron. Nästa dag vaknar de tidigt och sätter sig med en frukostbricka i hennes lusthus. De tittar ut över havet medan de dricker te under tystnad. De bestämmer sig för att ta det lugnt hela dagen. De spelar spel och ser på film och umgås tills klockan blir dags för middag. Hennes butler lagar den mest fantastiska middag med vin och levande ljus. En ensam ros i en turkosfärgad vas på en svart duk.
Hon jobbar som författare och jobbar hemifrån. Hon har bra kontakt med sitt företag. Hennes första bok säljer guld och hon är med på tv. Efter en dags hårt arbete och framgång med sitt skrivande träffar hon Lily på ett pizzahak i stan. De delar på en pizza och går sedan på bio, en romantisk film och båda sitter och ler och skrattar i kör. De åker hem i hennes vackra bil, en röd som glänser i skenet från gatlyktorna. Tiden går och de träffas varje dag. De går på konserter och åker ut och fiskar. Lily är en konstnär och de börjar jobba ihop. Lily illustrerar hennes böcker och hon hittar på historier till Lilys serier. Tillsammans tar de världen med storm. Deras känslor går djupare ner i kärlekens mystiska värld och de diskuterar sina känslor vitt och brett bredvid en brasa. De grillar marshmallows och korv och tittar på solnedgången. De röker vattenpipa och sitter och njuter av livet. Efter att ha setts ett bra tag så blir de ett par. De säger att de älskar varandra varje morgon då de vaknar och varje kväll innan de somnar. Deras första kyss väckte hennes sista känslor till liv. Kyssen smakade jordgubb och hallon. De äter vindruvor och vattenmelon och spelar monopol med hennes butler. De tar hand om hennes trädgård och odlar flera blommor som de tar hand om med kärlek och omtanke. Hon bestämmer sig för att låta Lily flytta in. Hennes butler går med på det han också, han tycker att Lily är trevlig. Hon känner sig så lycklig så lycklig. Hon kan inte beskriva vad hon känner längre. Ett år senare går Lily ner på knä under en middag på den finaste restaurangen i stan. De sitter vid ett bord med utsikt över en stor vit fullmåne som ler med dem med en bländande blick. Blad av guld och silver flyger förbi fönstret och viskar toner av trygghet. Lily reser sig upp och tittar henne djupt i ögonen och hon nästan drunknar i ett hav av rosblad och hyacint. En svart ring i en blodröd ask av siden och hon rodnar, skrattar och säger ja. De kysser varandra och kärleken smittar av sig på alla i restaurangen. Ett sken skapas runt dem som en glittrig aura av energi och stjärnor. Det dröjer inte länge förrän de gifter sig i stadens kyrka. De bjuder in alla sina vänner och alla är lyckliga för deras skull. I staden där de bor, finns det ingen som dömer dem. Ringar med röda rubiner och vita diamanter pryder deras svarta tassar. De förseglar sitt äktenskap med en kyss. Hjärtformade moln bolmar ut ur skenet från dem där de står vid altaret. Kyrkan fylls av dofter av smultron och melon. Receptionen har allt som de kan erbjuda. Deras favoritband spelar underbara toner. Maten smakar underbart, det finns chokladkaka och isglass. Ett dansgolv, blank som en spegel i ett vitt tält med blommor i varje hörn. Hon och Lily tar en svängom och det känns som de svävar. De utforskar himmelen tillsammans. Gästerna applåderar då hon för sin kärleksängel genom en dans på blåa rosor. Deras smekmånad tar dem till fjärran land. Med ny musik, vackra toner av gröna strimmor. Dofter av nya kryddor och sevärdheter som bländar deras sinnen. Inspiration ljuder genom deras kroppar och sinnen och fyller dem med färger och former. De badar, spelar kort och äter god mat. De tar långa promenader långt in på natten och känner hur daggen fyller dem med livsgnistor från blåa och gröna facklor.

När hon kommer hem är hon så lycklig, älskad och respekterad av alla. Accepterad för den hon är. Ingen som utnyttjar henne för sin egen skull och ingen som sårar henne. Ingen som hackar på henne då hon säger vad hon tycker. Alla är stolta över henne och de vet vad hon går för. De frågar henne om det är något och respekterar att hon säger nej, de blir inte ovänner för det. De är artiga mot henne och hälsar på henne då de ses på stan. De skriver till henne på datorn och talar med henne i timmar. De lyssnar på henne utan att sucka och himla med ögonen. De gör vad som helst för henne, precis som hon gör för dem. De delar med sig och är rättvisa och de smiter inte undan. De gottar sig inte i hennes misslyckande och skryter inte. De stjäl inte hennes rampljus utan låter henne leva som hon vill. De visar vad hon betyder för dem alla med blommor och sällskap. De visar att de gärna vill umgås med henne och kontaktar henne när de kan. De lyssnar på hennes idéer och de älskar det hon gör. Hon hjälper till att skapa ett bättre samhälle för dem alla. Hon har med sig fred och kärlek till de som fortfarande är fyllda med hat. Hon väcker deras brustna själar till liv och fyller dem med värme och chokladmuffins. Hon ger dem nytt hopp om livet och något att tro på. Hon ställer upp för sina vänner, för alla som behöver hennes stöd. Eftersom hon är världens gudinna, finns det ingen som kan hata henne. Hon känner att hennes hat är borta, begravt och dött. På söndagskvällarna går hon och Lily till kyrkan. De hedrar hennes familj och de som trodde på henne då hon lämnade dem. Hon borde sakna dem med gör hon inte, hon trivdes aldrig där. Här får hon nya chanser att rätta sina misstag. Här finns det andra regler, som hon och andra kan leva med utan konflikter. Lagarna står på piedestaler och skiner som stearinljus i mörker. Alla går efter lagarna annars åker de fast. brottslingarna får en annan chans, nytt liv och en fräsch start. Snart försvinner det onda helt och alla trivs bra. Konflikter dyker upp då och då, men det går att laga med kramar och chokladpudding. Glöd tänds i invånarna och de känner tacksamhet för att hon kom till dem. Hennes värld är fläckfri, allt funkar perfekt. Likt en ström av kylande frisk rabarbersaft. Hennes vänner har alltid tid för henne precis som hon har för dem. Hon älskar sina nya vänner och sin nya fru. Tillsammans ska de leva i paradiset. Här ska hon leva resten av sitt liv, fyllt med lycka, kärlek, gemenskap och trevliga stunder i parken med solnedgången som vakar över dem som en beskyddande ängel. Här ska hon slutligen svepas i väg av en vind av glitter och blåa flammor mot nya äventyr med sin käresta. Ja, här är hon äntligen fri.