Kärlekens ansikten

Att veta
att jag är innerligt
älskad
och känna
att jag älskar
med både kropp
och själ

hur kan detta
så underbara
och stora i livet
emellanåt
faktiskt också skapa

en


slags


rädsla

Fri vers av Junitvillingen
Läst 350 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2011-06-10 18:32

Skriv ut
Spara som PDF

Maria T Visst är det så 2011-07-18

ej medlem längre Mänskligt nära att förlora det kära 2011-06-19

Osvalds_Dotter När man upplever flow, när man är där... mitt i där man alltid önskar vara, så kan rädslan komma,, trots att man, lever i nuet och njuter med hela sin själ. Mänskligt skulle jag vilja säga ;-) 2011-06-18

Anita Brännström Jag tror att vi som älskar har en rädsla att mista allt det fina vi har....därav oron... kram Anita 2011-06-13

RosieLoveHeart kärlek är så stort och mycket, kärlek föder många andra känslor tror att utan förmågan att älska och bli älskade så skulle vi inte heller känna ilska åtra hunger ledsamhet längtan hop glädje å många fler . en väldigt fin dikt , duktiga du :) 2011-06-13

Micael Axelsson Kan tänka mig att rädslan föds då man tänker futurum preterti och inte stannar kvar i nutids känslan 2011-06-11

Järnkatten Du flyger högt ängel, att vara där är en gåva. Insikten om att det inte är en självklarhet är nog rädslan du känner. Flyg fritt, tänk inte så mycket... 2011-06-11

Anna* Kärleken är så viktig och så allt omfattande att det finns en rädsla att mista den. När det är så gott och så underbart så är det läskigt för att det kan försvinna och vi vill inte mista det goda. Kanske är det så? ♥ Fint och tänkvärt skrivet, älskade vän! ♥ 2011-06-11

Carola Bouvin Så igenkännande... det är ju för att vi är så rädda för att förlora de fina. Njut av stunden tänk inte framåt. 2011-06-10

sulimaa Just för att det är så stort tror jag...när man känner så ....ja då är det kanske bäst att inte tänka för mycket utan bara låta kärleken och lyckan vara ..fin text! 2011-06-10

erkki Positiva känslor är nutid med förlängning in i framtiden. Man vet vad man har men inte alltid hur det blir. Det är väl det som man oroar sig för? En ond aning gör inte saken bättre. Som när man faller för en frestelse. Slut! Stopp! Annars flippar det väl ur i någon slags moralism! Ett sådant öde är värt att oroa sig för! Liksom vissa andra. 2011-06-10

mickech Rädsla för att tappa bort det kanske? 2011-06-10