Jag väntade på Gunnar Ekelöf,
men han kom aldrig.
Bland trädens fallna grenar vid stranden stod jag.
Där han stått för sextio år sedan.
Jag insåg att tiden hade gått.

Det växte svampar där, och små eklöv,
som jag tog hem, och satte i en vas.
Nu står mina eklöv här.
Jag ser deras rundade konturer med nya ögon.
Med Gunnar Ekelöfs ögon.