varför står där inga väntande hundar
med dreglet som trasor kring munnen -

jag hade förväntat mig det när jag kom ut
från kvinnofängelset i lila långklänning -
mellan badställena vadade jag i min klänning

varför ska det ta slut
just när man har som roligast -
varför måste man gå bort -

jag hade fällts för mened
och här stod jag och ljög igen
och lade ord i munnen
på människor som gick förbi

jag var ursprungsfull och fylld av förväntan
när hundarna äntligen kom

och detta är det enda som hänt mig sedan sist

jag ser fram mot ditt brev adresserat till två
för nu är jag itu på riktigt

och inte alls som i mina expektioner på livet
som en ensidig diamant utan fel eller flaws