Stjärnbeströdd himmelÖken nattens svalka Den glödheta sanden Återgår till sitt svalkande tillstånd Sittande vid sitt tält Blickande utåt Uppåt mot den stjärnklara himmlen Stjärnbilder sträcker ut sej Djupet i universums bilder Oändligheter breder sej ut Griper tag i hennes själ Drar henne till sej Ut i rymden Svävande glider hon omkring Mötande det stora Det oändligt stora Härifrån skådar hon alltet Samhörigheten Strålande stjärnor lyser upp hennes färd Genom universums stjärnbeströdda himmel Möter sej själv Ser sitt liv Vägen Alla felsteg som slutligen blev rätt Små små lampor av ljus i öknen Där själar slagit sej till ro Smekande sand dyner breder ut sej under henne Hon lämnar stjärnorna Återgår till sej själv efter ännu en natt i universums sfär Sällsamhet Samvaron med stjärnbilderna har åter givit kraft Stillheten i hennes tält under den stjärnbeströdda himmlen Skapar ett stillsamt insiktsfullt leende Friden i hennes kropp är outsäglig Friheten i hennes universum är total Sandkornen hennes vänner stjärnorna hennes ledsagare vindens hennes vän besöker henne i natten stjärnklara nätter finns hon där stjärnorna bor
Fri vers
av
Anira
Läst 349 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2011-06-11 20:40
|
Nästa text
Föregående Anira |