Jag har blivit så kräsen på sistone
kräsen med vem jag berättar mina känslor för

Rädd att fel känslor ska hamna hos fel person
rädd att jag ska säga för mycket om något känsligt
som jag kanske kommer ångra i efterhand
för att någon blev sårad
eller för att någon tyckte jag var knäpp och onödig
som tänker så många djupa känsliga analyserande tankar

sånt är väl inte bra att syssla med

Så det är kanske bäst att hålla allt för sig själv, vara tyst
det är väl så man gör när man är V U X E N



Men, det funkar inte så
känslor kan inte hållas fångna

det vet ni ju allihopa


Till slut rinner de bara över
flödar ut ur kroppens alla hål och porer
sådär som känslor gör

det vet ni ju allihopa



Och vad kan jag göra åt det?


Kanske ingenting egentligen,
utom att låta det hända
och sluta vara rädd

För om man tänker efter (vilket jag ofta gör)
att visa sina känslor betyder bara
att man är helt v a n l i g

precis som alla andra levande varelser
men verkligen suveränt extra m o d i g (eloge!)
som vågar visa även sina svagheter

det är en s t y r k a, faktiskt

det vet ni ju allihopa



Så här har ni, alla människor

EN HEL HÖG MED KÄNSLOR

Kärlek värme glädje
rädsla tomhet fullhet
nyfikenhet likgiltighet
bekräftelsebehov

allt detta bor i mig (och mycket mer förstås)
blandat om vartannat
i en enda härlig röra

Och det betyder bara att jag är helt v a n l i g
precis som du



En levande människa