Jag känner ruset.

Det sprider sig i kroppen, bit för bit.

Det sprider sig långsamt ut i mitt blodomlopp, ett virus som jag älskar.

Kroppen.. släpper en smula.

Endast nu, kan man sannerligen njuta.

20 minuters helkropps-orgasm.




Det var värt det då, men "morgonstund har guld i mun" blir en lögn, en stor en när det som befinner sig i munnen är spyor.

Lukten slår en hårt, och smaken..man får hålla inne mer förpestning.

Väggarna var inte där förut, ellerhur?


Helkropp-orgasm och borttappad verklighet VS Spyor och Nya obefintliga föremål. Överallt.

Fortfarande värt det.