Solen brände på min rygg

den var som garvat läder

vinden , solen , öknens sand

ristat in sina tecken på min hud

den kunde berätta om årtionden

av slit hårt arbete

tårar

svett

Släpat

slitit

burit tunga stenar

bit för bit hade jag byggt

under solens hetta

under månens silversken

vindarnas piskande sandkornen

mot min hud

där var jag

det var där jag tillbringat min tid

Under stjärnorna

tillsammans med dem

de hade talat till mej

i de mörka nätterna

lyskraften i från dem

hade skänkt mej friden i hjärtat

Skådande satt jag tillbakalutad mot mitt livsverk

Såg det sträcka sej upp

Upp mot universum

rakt upp i genom oändligheten

Delaktigheten i detta monument

Spåren av liv

liv som offrats för storheten

var det värt alla droppar

de av svett, tårar , blod

urkramade till det sista

Det var ett liv

ett stycke historia

en del i alltet

det var mitt utan äganderätt

livet levt i innerlighet

Kärleken till mej

Skapandet av min pyramid

I grunden solid med en styrka

klarar den starkaste storm

med blicken vänd emot universum

Skådande in i oändligheten