När nattens nemesis
nystade sig in
i vår nacke,
lät sången falla,
lät svetten rinna,
till en brunn
utan vatten,
brunn utan
botten;
ekade,
som ekade
tillbaka
hennes sång.

Ligg vid mig,
ligg
hör mina andetag,
plocka upp dem från marken,
ligg,
hör du mina tankar?
snälla,
plocka upp dem.
Hör nattens nemesis
lista in sig i vår nacke.
Vi lät den vara
vår filt.

Lät allting falla
lät allting rinna,
blodet,
rinna längs
vår kropp.
Hör
pulsar som talar,
talar
om minnen,
lyssna
ur andetagen
som kvävs,
kvävs på hopp,




då luften sveper
sitt kvalmiga täcke
för vår syn.

Någon sa att
vi sprang om
varandra
i livet.
Livet som i;
"redan filmats
klart."
Snälla,
plocka upp det,
det ska eka tillbaka,
även när självaste
livet
vill ta sig
ett kvällsdopp
i moll.

Dimman lägger
sig som en sjal
för mina ögon,
men i mörkret
börjar jag
se klart,
klart likt ekot
som ljuder;
vila vid mig,
ligg,
Endast.
ligg,
vid mig,
vid mig,

vila din nacke,
vagga in mig i
nattens nemesis.