Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag stod på min klippa

Jag stod på min klippa och blickade ner
På resten av världen och allt det som sker
Ni kan håna och skratta, och kalla mig skygg
Men där i mitt hem, är jag lugn, jag är trygg

Jag stod på min klippa, beskådade er
Rädd för att lockas av drömmen jag ser
En tanke för mycket kan få mig förförd
Tog ett steg tillbaka, en aning berörd

Jag stod på min klippa med ryggen vänd bort
Rädd för att inse att livet är kort
Jag begrundar mitt öde och fäller en tår
Är det sant som dom säger, att tid läker sår

Jag stod på min klippa med nyfunnet mod
Redo att pröva en helt ny metod
Trött på att låtsas att ensam är stark
Beredd att kämpa för att vinna mark

Jag stod på min klippa, tog sedan ett kliv
Fördes med vinden och väcktes till liv
Isen har smält, i livets djupa fjord
Flyter bort från klippan, så kall och hård





















Bunden vers av maximilano
Läst 270 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2011-06-14 00:34



Bookmark and Share


    Mimmi17
Sorgligt innehåll, men väldigt bra skrivet. Ensam kan vara stark, men tillsammans är man starkare.
2011-06-14
  > Nästa text
< Föregående

maximilano