Bilden av dig
När du låg där
Är fortfarande kristallklar på min näthinna
Det eviga pipandet av apparater

Det är märkligt vad man minns
Och inte
Människor jag träffat
Och haft långa samtal med
Under de där tumultartade dygnen
Som jag inte har ett enda minne av
Men jag kommer ihåg precis
Den där jävla termosen
Och pulverkaffeburken
I slutet av korridoren
Som jag besökte otaliga gånger

Ibland undrar jag
Varför jag fortfarande har kvar
De där fula gula ambulansfiltarna
Men jag kan liksom inte kasta dem
Inte än

Och det är inte det att jag krampaktigt försöker
Undvika att släppa taget
Jag vet att du är borta
Och jag har ett bra liv nu

Kanske är det helt enkelt så
Att jag inte helt vill radera ut det som varit
Varken det bra eller det dåliga

Allt som hänt
Sammantaget
Gör mig till en bättre människa
För jag har fattat hur viktigt det är med kärlek
I alla dess former
Att man är rädd om dem man bryr sig om

Och ingenting har väl någonsin varit enkelt
I det här livet

Egentligen svamlar jag nog mest nu
Men du vet hur det är
En tanke leder till en annan
Och plötsligt kommer man knappt ihåg var man började
Eller vart man var på väg

Men även om jag inte vet riktigt vart jag ska
Och ännu mindre vart jag hamnar
Så vet jag i alla fall i vilken riktning jag ska gå


Framåt


Alltid framåt




Med öppet hjärta och sinne