I midjehögt gräs, hundkex och strå
Där midsommarblomster spirar
Går Svea fram, med blommor i famn
Kring fingret sitt hår hon virar

Med jordgubbsblont hår, ögon som sjöar
Kantas av mörka fransar
Dräktens tyg smiter om höften
På axlarna fräknarna dansar

Med lätthet hon går, sorgfria steg
Som passar ungdomen väl
Men i denna stolta bonings gestalt
Lever en uråldrig själ

Eviga himlar, eviga fält
Sekler av tidernas varv
Allt detta har Sveas ögon sett
Allt detta är fädernas arv

De blomster hon samlar, binds till en krans
Av klöver, säg mig till vem
Svea svarar, för alla de män
Som kallar mitt namn för sitt hem