I dag är en helt vanlig dag.
En helt vanlig dag...
Precis som alla andra dagar fram till i dag,
ingenting är det enda som knyter alla dessa dagar samman.
Ingenting är det enda som ständigt finns med i bilden.
Inte för att ingenting händer,
ingenting händer... visst, men ett aktivt ingenting.
Alla smådelar rör sig som de ska,
tiden, som visserligen inte existerar, rör sig som den alltid gjort...
... för att klockan säger att den rör sig.
Solen går upp, finns ett litet tag, och försvinner mot kvällen...
... precis som varje dag.
Ibland syns en måne i skyn, ibland bara moln...
... ibland en oändlig mängd skinande stjärnor
men ofta, bara ett fåtal.
Min dag är ofta bara en datorskärm med bokstäver som sakta formas till ord,
mitt ingenting är det oföränderliga i vardagen... mitt ingenting...
En plats för andetag... kanske bara ett ögonblick för utandning
följt av en snabb inandning och fortsättningen av dagen.
Mellanrummen skapas i kontraster...
... lugn från stress, paus från kaos
natt från dag och alla dessa varma ögonblick
... dessa oändliga ögonblick av ingenting alls
från en värld som är omöjlig att helt fokusera...
... att fokusera på.
Jag är stolt över mitt ingenting...
... mitt ingenting alls.
Tills de ögonblick kommer då ingentingets varma ensamhet,
dess oändliga tystnad och lugn...
... blir allt.
Det som borde vara i kontrast till någonting
blir helheten...
... och dagen faller isär.
Natten och dagen blir till ett och samma, tystnad och kaos blir till ett och samma,
mörker och ljus blir till... ett och samma sak...
... där är min vardag idag.
Stelfrusen i sommarvärmen...
... som en idiot
tillbaka i verkligheten.
/