Feminister som har tröttnat på att dansa runt ett stånd har uppfunnit ett nytt sätt att forma midsommaraftonens fallossymbol, nämligen till en fitta.

Vissa tycker kanske att det är en rolig grej, andra må ta anstöt åt språkbruket, men jag förundras över feministernas okunskap kring ritualen och behov av att hävda det kvinnliga könet. Visst, fittan måste ta mer plats i våra kukfixerade liv men när det kommer till midsommarfirandet är kvinnan redan representerad, bara det att blicken inte borde föras uppåt eller framåt för att se henne, utan ner i jorden.

Midsommarstången är en fallossymbol, midsommar är fruktbarhetens högtid och utan kvinnan ingen frukt. Tror verkligen dessa feminister att en fruktbarhetsritual helt och hållet utesluter det motsatta könet? Nej, se kvinnan! Hur stången, när den sänks ner i jorden befruktar och ger nytt liv, symboliskt förstås men i mina ögon tydligt. Dansen runtom blir en hyllning till detta mirakel, livet.

Ur en synvinkel är kvinnan kraftigt överrepresenterad under midsommarfirandet. Hon finns ju överallt, moder natur. Feminister, se er omkring och njut istället för att fästa er vid konkreta symboler.