När du vaknar och går ut är staden tom och brinner
men
ekon från gårdagen dröjer kvar
formade som fingeravtryck i den trånga atmosfären,
grågyllene
Avgaser och Luftfuktighet
(Humanitet?)

Du får fåglar och eldflugor att begrunda sina liv
Klockor att gå baklänges och skolbussar att stanna
(vilket barn skulle våga klaga?)
I källarvåningarna under fyren på Faros har du inrett ditt tempel
Och när lerigt regn faller
krossar du glädjens druvor med din tunga
och skrattar högt åt John Keats
och allt skit han sa

Minns du mig?
Vi möttes på läktaren på sidan av ett krig
Mellan två hejaklackar med oedipuskomplex i ögon och röster

Och nu, i denna tidsålder av nanomaskiner,
organmjukvara,
antibiotikavirus
Terrabytesamlare,
kemiska reflexsubstitut,
solenoidögon
och webkameraspeglar
Har du fräckheten att kasta EN JÄVLA STEN på mig?!?