Spelar ingen roll
hur länge jag blir sittandes
på Espresso House uteplats
i hörnet av Rehnsgatan
och Sveavägen.

Finns ett upprepande mönster
i det som tycks vara kaotiskt.

Passage av
longboardsurfning
ambulansutryckning
dvärgmåsskräning
bussfärd mot Karolinska
kakadua
MC-knuttar
och klövertatueringar
som återkommer i cirklar.

Som om någon
snurrade på ett kaleidoskop.

Och chanser är
pärlor som aldrig återfinns.

Mellan den gulbeiga fasadväggen
dess förgrund av Mynt och Frimärken
samt de stilla trädkronorna
skymtar klinisk blå himmel.

McDonaldslukt banar sin väg
genom vindens egenskapslösa doft
och stör min bearbetning
av kokande frustration
i ett meningslöst sökande.

Knackar med pennskaftet mot blockpärmen
hackar i ordets bark
sänder ostadiga morsekoder
i hålets djup.

Som en snyltare som tigger om 2 kronor
ber jag om 2 sekunder av din uppmärksamhet.

Det var inte förrän jag såg dig
som jag blev vilse i storstaden.