Jag har en litet ettrig, trotsig super-duperjobbig treåring som säljs till högstbjudande. Hon gör inte som du vill utan helst tvärtom. Hon går på dina nerver och kollapsar ditt tålamod. Hon kan skrika så att dina trumhinnor nästan spricker.

Hon behöver en ny mamma. Rätt så lik mig, typ blond, 170 lång och blå ögon. Bäst att du är rätt lik så att det inte blir för stor omställning. Du ska ha mina egenskaper men mycket mer tålamod och vara mer perfekt och inte göra så många fel som jag. Du måste älska henne lika mycket som jag. Du måste killa henne i håret när hon ska somna. Hon tycker inte om banan och inte heller fisk. Du måste krama henne flera gånger om dagen. Du måste säga att du älskar henne och att du aldrig…

Egentligen är hon helt fantastisk. Trots trotset. Det är lätt att älska henne ändå…
Du måste klä henne i fina kläder och sköta om henne väl. Du måste älska all tid du är med henne. Du får inte vara som jag. Att du ibland bara vill skrika rätt ut. Att du vill slå en näve i en vägg. Du ska vara helt oegoistisk och inte tänka på allt du skulle vilja göra egentligen om det bara fanns…

Nä, jag ångrar mig lite. Inte till högstbjudande. Vi kan säga att jag säljer henne för 106 000 000 000…(tänk om det finns någon som har så mycket pengar??)… Nej, jag tror att jag skiter i det. Jag behåller henne nog trots allt. Inte kan jag. Nej det kan jag inte. Det här var en helt sjuk idé. Hur kunde jag ens. Jag är världens sämsta…Är jag ens en mamma? Hur kall får man vara?????