det börjar långsamt

varsamt

som moln mot bomull mot varma fingrar och små ord

söta tankar och en honungslen tunga

viskande och utdraget

tills det faller in i bakgrunden

tyngden följer efter

det monotona

en mullrande tyngd i ett rytmisk pulserande

som åskan i en i övrigt tyst natt

om det upprepas

igen och igen

utan uppehåll

ett hjärtas hårda slag i mjuka fina rörelser

men också våldsamt

ur balans med sig själv

två slag plus två i oändlighet

meningen släpar alltid efter

som en eftertanke

någonting forcerat i plats

passande

som en helt ny pusselbit

en som aldrig kopplats samman förut

nu... nu har den alltid varit där

en bedövande återkoppling till det förgångna i nuet

som ett knytnävsslag

i magen

sedan följer pausen

den är kort

en inandning och en utandning

sedan upprepas allt på nytt

med liten variation mellan varje inandning

och utandning

som om det betydde någonting

annat än vad det är

mer meningsfullt

mer genomtänkt

allt annat än vad det verkligen är

bara en kopia

av en föregående sekund

/