en monsun, en storm, orkan av giftiga ord
kastar du över min hukade kropp

ett litet leende gömmer sig i dina ögon
medan du med eggen öppnar mitt blodomlopp

(andas)

du bränner ett andetag med din hand
kväver syret som ska ge mig tröst

och du ångrar inte dina handlingar
när du tillslut sliter hjärtat ur mitt bröst

inte ens när skriket ur min mun hoppar
och blodet från min mun rinner

(öppna ögonen)

vänder du dig om och ser tillbaka,
så jag kan skrika, stopp, nej, du vinner

ett litet skratt ur din mun dansar
när du med tunga steg överger mig där

och inte ens när rovdjur kommer för att ta
lyfter du ett ögonbryn när jag slits isär