Ser bara skådespel där inget känns äkta
tror inte längre på att vinden kan vända
allting känns dystert, svart som i rymden
kan knappast längre axla den tyngden

Molnen är mörka och tillvaron grå
sjunker i kvicksand men vill bara gå,
bort ifrån stället där ingen är säker
omges av gångar med hinder på vägen
pissar på världen, ondskan har vunnit
sluta vattna askan nu när blomman har brunnit

Ser bara skådespel där inget känns äkta
tror inte längre på att vinden kan vända
allting känns dystert, svart som i rymden
kan knappast längre axla den tyngden