Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag tror jag älskade en gång

En tid som gick vilse, försvann i ett tomrum. På vägen möttes vi, ensamma gick vi tillsammans mot något som aldrig var vårt.

Kanske är det dags att släppa taget, sluta omfamna lögnerna och falskheten. Vid vägskälet tappar jag din hand, hit men inte mer, var det inte så vi sa?

Du står kvar, brinner upp med minnena. I askan finns spåren av en ungdomskärlek, vacker men falnande. En gång var du hela mitt liv, nu blåser du sakta bort med vinden




Fri vers av ebgla
Läst 247 gånger
Publicerad 2011-07-06 18:37



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

ebgla
ebgla