Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Bild: LEOPOLDs ANTIKVARIAT


Rosen på Fållnäs

Jag söker finna
det som är du,
ur mina ringa kunskaper.

Jag ser solen dala
ner över åkrarna,
då jag betraktar samma vy
som dina ögon vilat över.

Jag undrar så
hur du förmådde att vänta,
du måste ha brustit mången gång,
men samlat mod
på nytt -

väntat, längtat, hoppats.
Älskat.

Så förnimmer jag din Gudstro,
din förtröstan.
Du visste i ditt hjärta, inte sant?
Du bar på löftet,
och löftet bar dig -

genom ängslan, tvivel, rädsla.

I unga år, i oviss tillvaro -
i ständig tjänst för andras gagn.

Jag anar hos dig
ett konstnärligt sinnelag
från din far, arkitekten.
Det samvetsgranna från din mor -

en ständig själslig strid,
lidelsen kontra plikten.

Just där i
ikläder jag mig dig,
med ambition att gestalta din berättelse.
Detta ärofyllda uppdrag.

Så kom till mig, Maria,
låt oss tillsammans återge
din sanna kärlekssaga.

Fyll mig
med ditt säregna mod.









Fri vers av miljas
Läst 582 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2011-07-09 10:50



Bookmark and Share


  mare VIP
Mycket fint skrivet
2011-07-09
  > Nästa text
< Föregående

miljas
miljas

Mina favoriter
Sorgeskeppet