Kartan har försvunnit

vägen jag var på har rasat

och regnet öser ner.

Jag är kall och mår illa.

Min verklighet är inte min längre.

Vem har tagit den?

Och vems har jag?

Trasig i själen

fysiskt repad och kastad på marken.

Och ändå står jag upp.

Med huvudet högt.

Blicken fram

och jag säger klart och tydligt:

" Nej! "

Ni vinner inte.

Trots att varje slag

ger mer smärta,

varje rispa svider som

salt i öppna sår.

Jag ger mig inte.

Det är mitt liv

och jag har valt

att Leva.