Det är en av de där heta dagarna
när solen står som högst
och vinden glömt bort att ge svalka
när det är just svalka
jag behöver allra mest

han är nära
och jag kan se varje andetag han tar
han är slät och saltsvettig och lockande
och fast att jag inte borde
studerar jag hans varje rörelse
fullkomligt medveten om
att jag leker med elden

han har vackra fingrar;
jag kan inte slita blicken från dom
det var så länge sen
jag borde –
nej

han ser mig
och inte bara ser mig
utan slukar mig
som om det syns på mig att jag brinner
som om han kan läsa instängdheten i min hud
och just därför säger ja

det behövs så lite
sen är han hos mig
och för stunden finns inte mer
än sälta och hetta och spelande fingrar
hans läppar smakar hemma
och jag hör hans andetag
och jag andas in honom
och han hittar mig direkt
bland sand och frustrerande tyg
och jag kan inte minnas
när det egentligen var sist
jag höll andan
av rädslan för att annars skrika –

det gick fortare än förväntat

min nyfunne älskare kastas bakåt
av den man som säger sig äga mig
och mitt bland hjärtklappningen och ilande rädsla
kommer lyckan smygande bubblande uppåt

jag är fri

och jag kommer på fötter
och vansinnesskrattande följer jag efter
min blåslagna ovetande riddare

med hans smak ännu i min mun
och med hans frågande ögon mot mina tacksamma
räcker jag honom bilnycklarna

och på mer än ett sätt
älskar jag honom redan