upptar fotspåren i sin mun
purpurfjäril vandrar in i den mörka natten
ut ur sig själv
bort från allt
upptänd av
längtan
din längtan kan du ej släcka
den är lanternan i ditt bröst
stadskärnas neon
skär mina ögon
arytmin gav mig yrsel
ödmjukt
med vänster hand över bröst
ber jag
stråle av mörker
in i högra handen
jag höljer dina ögon
plåga icke din själ
drick
drick ur källorna till kärlekens vetande
och dina ögon skall
omedelbart fyllas av strålglans
och haven
haven
upptager
fotspåren
fotspåren instigna i sanden
i kärlek omvandlas dessa stigar till moln
se spåren tillintetgöras
till intet
skapas
detta för liv
stråle av mörker
andas mig nära
upptänd
vilja
till ljus
i mörker smyger jag ut
så starkt
så
starkt
längtar jag till eldarna
valnötslunden vandrar jag in i
i dröm
i dröm delades skal
av hårdnäbbsklor
tanken
tanken flyter in i stjärnflod
och haven
haven
upptager
fotspåren
fotspåren instigna i sanden
i kärlek omvandlas dessa stigar till moln
de mörka molnen är vattensäckar
vattensäckar till ökenvandrarens snörda strupe
oasen blommar i ditt bröst
se lagunens skönhets ocean
dyk in i det okända vilket är
kännbart
alltid
är
vattnar dina öknar med vatten
hör du regnet
smattra
rytmiskt
hör du fingrar smeka tangenter
svarta
vita
vita svarta
metronomen
ljuder
lugn
finn din rytm rytm rytm
varje droppe är en resa av
en nanosekund
skönhet
det är en vacker dag att resa
i mörker smyger jag ut
så starkt
så
starkt
längtar jag till eldarna
sticker ned mina tår i jord
ber tår rotas
sträcker stam
sträcker armar
fingrar
valnötslunden vandrar jag in i
lägger svarta sammetshandskar över mina ögon
sveper svarta vingar om mig
vilken fågel är jag i
nattregnens
dansvirvlar
metronomen är
en uppstigen trumma
i dina händer
du smeker trummans hud
levande
min hud
är
frågande
flyger in i nattens mörker
mitt i
mitt i cirkeln
livets
synes måndroppe upptändas
skimrandes
skimrandes mina ögon
i det mått
de orkar
se
så starkt längtar
jag
i en av alla stunder
målar mjuka
penslar
himlar mörkas
kalejdoskop
vandrar stråle av mörker in
månmoder
kupar
händer
silverbäckars rena vatten rinner
rinner ur hennes ögon in
månmoder tillsäger mig stiga i
jag lämnar alla kläder på stranden av
mina kläder är
avklädda
förklädd
i annan skepnad
döljer jag
mig
för att i renhet framlägga mina gåvor till dig
älskade jag är inte förklädd
jag döljer mig för att du skall finna mod att framstiga
väntar dig
endast du finner vägen
sidenvägen
tändsticksask
en skallra i din hand
bär löfte om
eldväckan
träden har
rötter instuckna i
mörker
är det mörker
är det tofflor
träden har sina rötter instuckna i tofflor mjuka
kanske kan de tyckas vara hårda
döm dem ej så hårt – tofflorna - jordarna
ty träden har en vilja
en vilja vilken är; kärlekens helandebud
träden sträcker livet uppåt
utan tvekan utan en tankeil om allt förfärligt
vilket kan
drabba
träden har en vilja
kärlekens
helandebud
sträcker livet uppåt
susar blad
är i rot är i stam
allt detta sker genom ljus genom värme
i skogsglänta växa asp
invid skogsbäcken
invid källan av ur
rötter äro instuckna
i tofflor
mjuka
ur aspens krona flyga de
tusenden
vita fjärilar
in
i
solpenslars visshet
i cirklande regnbågsvingar
trollslända dagslända nattslända
rör vid luftandning
låt pollenguld
andas
lugnfärd
i cirklande regnbågsvingar bärs
vetandetro in i ögons hjärtdimma
så är våra färger din önskans svar
sluter mina yttre sinnen
svart är jag
stigen ur
det förgängligas svaga länkar
upplever
styrkan i
är
och haven upptar fotspåren i sin mun
purpurfjäril vandrar in i den mörka natten
ut ur sig själv
bort från allt
upptänd av
längtan
varför fruktar du livet
fruktan är
kärlekens dotter
endast genom ditt avklädda
når
fingerljus din
hudskärpa
se sol silas i bladhänder
se det vilket sker
rötter skimrar
orange
barken andas
ringljus
valnötsträdens pärlor skimra gröna
bladfåglar är
minnen av
dåvarande
nu flyga bladfåglar in i
smaragder är hoppets vishet
närvarande
purpurfjäril
bär
din utslagna vilja
kärleksvilja
älskade jag döljer
mig
detta för
att i renhet framlägga mina gåvor inför dig
när du ser detta
lyft min förklädnads skrud
kyss mina läppars purpurfjärilar
älskade
dina läppars rörelse lyfter min fruktan in i det den är
och hon leder stigens
strör rosenblad till vår vandring
och jag ser valnötsträden
blommande
bära frukten av
är
halvor är ett