Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

det gula huset, den gula solen

 

det hänger klasar
i träden
jag lägger två halmstrån
i kors på trappan
gå inte in

 

 

 

 

 

 

tröskeln in till köket
trycksvärtan

 

 

 

 

 

 

jag sträcker ut min hand för att hälsa på den sjuka
den sjuka hälsar inte tillbaka

 

 

 

 

 

 

mjuka knäskålar
nåldynor

 

mor broderar

 

 

 

 

 

 

 

 

att röra sig igenom rum
utan att öppna munnen

 

 

 

 

 

 

barnets röst är späd är sträv
är stum är söt är dum

 

 

jag har blivit ett barn
som slutat prata

 

 

 

 

 

 

 

 

 

gräset där utanför fönstret
den förvildade trädgården
den rostiga saaben
den sabeltandade kärleken
ett mynt i munnen

 

 

 

 

 

 

 

 

barnet har blekt sitt hår med väteperoxid
hennes fingrar luktar kön
barnet äter frukt med sina bara händer
hon matar den sjuka

 

 

 

 

 

 

 

 

håller handen om käken
så den sjuka ska tugga
upp och ned
upp och ned

 

 

 

 

 

 

har du hört att jag sagt någonting
som du skulle minnas
har du hört att det här huset finns i min kropp
som ett öppet sår

 

 

 

 

 

 

 

under eken
frukt som ruttnat under träden det torkade gräset
händerna är torra är kalla är stilla
barnet greppar efter en arm
och tar sin egen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

slånbären som frosten snart ska bita
harungen och blåklint och solrosor på trappan
revor som ska rivas upp och klänningsliv
håret som ska falla av och täta alla brunnar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

barnet biter av sig munnen

 

 

mor har knän som har gått av
mor har oron

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Fri vers av smuts
Läst 1009 gånger och applåderad av 21 personer
Utvald text
Publicerad 2011-07-16 21:45



Bookmark and Share

  Elina Vacker
Fantasirikt språk, som du har utvecklat väl sen sist jag läste något från din penna. Några års finslipning, har gjort susen, du flödar, komponerar och jag följer lätt med i dina snirklande tankar.

Vackert och meningsfullt diktande för oss att njuta av

Elina V
2013-01-21

    ej medlem längre
så jävla bra. andas bara i blankraderna.
2013-01-20

  Tillbringaren
Älskar kompositionen. Fantastiskt poetat!
2013-01-19

  ibish
Älskar formuleringarna. Riktigt bra och inspirerande.
2013-01-19

  ibish
Älskar forumuleringarna. Riktigt bra och inspirerande.
2013-01-19

  en blomma för dagen
Wow! Det här är bland det bästa jag har läst! Vackert, målande, obehaglig... Applåd!
2013-01-17

  otto
Jag förtrollas av början, skräms av dem och fasar för vad som ska komma i nästa stycke.
Första halvan tycker jag är obehagligt bra, även om jag tycker rytmen störs lite här:

"jag har blivit ett barn
som har slutat prata"

Tycker det flyter bättre utan det andra "har"-et

Sedan kommer två stycken där jag inte handlöst faller för upprepningarna av radernas första ord, dvs "den" och "barnet"

Sedan återhämtar sig texten till sitt genialiska jag, med ett fåtal reservationer.
Dessa är:

"har du hört att jag har sagt någonting" - jag tycker andra "har"-et ska bort för rytmens skull.
"barnet greppar efter en arm" - alltså.. här vet jag inte vad som skulle kunnas skrivas utan att innebörden förändras.. jag tänkte först "barnet greppar en arm", men det funkar ju inte alls egentligen, särskilt inte med nästkommande rad.

sedan kommer ett stycke där raderna börjar med "och"
^^
Det funkar inte för mig när jag läser det, trots att resten av raderna är underbara alltså.

Jag skulle nog ta bort det sista "mor"-et också.

hm
alltså

Det kanske låter som att jag inte tycker om texten, men det jag fastnar på är småsaker, detaljer, som visserligen skär lite i mig, men jag tycker väldigt mycket, väldigt väldigt mycket om texten ändå.. speciellt om jag blundar för dom där småsakerna.

haha
2011-08-15

  edvin medvind
Du är förjävlabra.
2011-07-26

  tripto nin
Fan vad bra... din bästa. Mäkta imponerande från början till slut. Helgjuten.
2011-07-20
  > Nästa text
< Föregående

smuts