Ängelns silvervita hår nuddade vid hennes kind i den tilltagande vinden.Zane var något av det vackraste Lora hade sett.Ett magiskt ögonblick där alla bekymmer smälte bort.Hans stora mörka vingar slöt sig om henne som en skyddande slöja.En klingande röst viskade "Du är trygg hos mig för alltid."Det fladdrade till i hennes hjärterötter vid de kärleksfulla orden.I Zanes koboltblå ögon vilade den rena sanningen.Deras känslor förenades av drömmens silvertrådar.Loras fingertoppar rörde lätt darrande vid hans fylliga underläpp.
"Det var tusen långa ensamma år för mig innan du föddes,"mumlade han och förde därefter sina läppar mot hennes.Månens bleka strålar kastade skuggor på betongväggarna.De bestämde sig för att flyga hem till honom när vinden ökade så pass mycket att det gränsade till storm.Zane ville inte riskera något och Lora höll med honom.Livet hade blivit något värdefullt nu när de hade varandra.En resa som fylldes med värme,skratt och gemenskap.Hon hade haft en svår barndom med en alkoholiserad mor.Som fyra åring hade myndigheterna tagit med henne till ett fosterhem.Trots att hon inte hade lidit någon nöd när det gällde mat och kläder hade hon inte fått någon kärlek eller uppskattning.Fosterföräldrarna hade varit stränga och lydde man inte var det smisk som gällde.Lora hade aldrig trott att hon skulle träffa någon och bilda familj.Drömmen hade krossats men nu tycktes den gå att laga,bit för bit.Tack vare ängeln som nu höll henne i sin famn medan de gled fram i luften.