Den sista levande flickan i Xanadu,

Ännu en från den förlorade generationen,

Sprider sig som eld över sidorna i mina anteckningsblock

Och med sand och rök i mina felaktiga ögon

Är allt jag kan göra att se på

Och drömma,

Drömma om att få röra henne,

Obefläckad och utan tid

(ALDRIG med sina händer i fickorna)

Blött av regn och torkad av sol,

Midnatt i centraltornet

Dagsljus över sandstenstaken

(Stadsflicka)

Ringar av blå metall,

Orsaken till att alla försvann

Svallvågor isräfflor och årsringar

(Att först då förstå)

Formlöst flytande ansikte

Gnuggar pistolen mot sitt lår

Ah, hur heligt det vore

I varje jävla aspekt av det sönderslitna ordet