du trodde jag var en rosa reinkarnerad himmel
som doftade spontan ljuvlighet i sin renaste form

inget har varit så fel sedan Adolf spöade skiten ur mänskligheten
och gjorde overkligheten till sin förbannade sanning

jag är mer en livsfarlig drog som drar ur all saft
ur dina vittrade sinnliga karuseller
jag är bara en komponerad saga av romantiserad svärta
med lockigt hår och sött leende i motljus

ett avslutat dramaturgiskt kapitel i boken om vårt liv
den som skulle vara för evigt och glittra till någon form
av eftervärldsbeskådan

men hjärtat, den har slocknat nu
och jag kan genom tårade drömmar bara stilla se på dess förfall