Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Att hamna i kris,och inte se ljuset.


Det mörka hålet.


Min längtan var lång,
hålet var mörkt,
Ljuset fanns någonstans. Men var?
Det onda hade ett järngrepp om mig.

Längtan att få andas, att krypa upp ur hålet.
Längtan att få krama, man och barn och barnbarn.
Längtan att få vara som andra.
Längtan att kunna ställa in hjärnan på ljusa tankar.

Det mesta av längtan har infriats,
ljuset visade sig.
Man, barn och barnbarn blir kramade.
Jag känner en inre styrka.
Hjärnan vaknade.
Längtan finns alltid, men nu till det positiva.





Fri vers av ann-christin lindhe
Läst 258 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-07-24 13:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

ann-christin lindhe