Ondskan i förrvirringens värsta tillstånd

Att ta liv

Svepa bort i från jordens yta

Kunde det ha varit ondare

Söndertrasat

I spillror

När gärningarna är genomförda

finns  plats för erinran

för mycket har gått till spillo

förslösats av ondska

ondska som slog till emot det försvarslösa

förväntansfulla

i sommardagens ljus

Skakade in i bermärgens innersta kärna

ser vi med andra ögon

ut över omvärlden

Vår värld

den hade ju varit nästan trygg

I nuet

skapas rädslor

vad kan hända oss nu

I oss finns dock ljuset

det som binder samman

skapar gemenskap

banden knyts hårdare

Ljuset blir starkare

För i vår värld

där får inte ondskan segra

den ska förpassas dit där den hör hemma

ut i  Ingenstans