Det ligger ett stort och tungt moln över Norge, Skandinavien, Europa och övriga världen. Det är inget vanligt orosmoln, det är ett moln fyllt av sorg, vrede, frustration och frågor utan svar. Det är ett moln fyllt av brustna illusioner. Ett moln sprunget ur en av modern tids största tragedier. En tragedi långt bortom det begripliga, långt bortom fantasins värld. En tragedi skapad av en desorienterad fullblodspsykopat.  En tragedi som direkt berör tusentals medmänniskor som förlorat nära och kära. En tragedi som indirekt berör miljontals människor med känslor av vemod, vanmakt och djup empati. Ett ofattbart illdåd som planerats och dokumenterats under ett flertal år och som genomfördes på några timmar. En kraftig bomb som ödelade byggnader och dödade människor. En psykopat som sköt ihjäl ungdomar som trodde på demokrati och ett mångkulturellt samhälle. En psykopat som sköt ihjäl ungdomar som ville skapa en bättre värld. En psykopat som sköt ihjäl ungdomar som möttes för att diskutera politik och ha en trevlig samvaro i en idyllisk miljö.

Hur går man vidare efter detta? Molnet kommer så sakteliga att upplösas men det måste bevaras i våra minnen. Det kan hända igen, när som helst och var som helst. Var och en får bearbeta sorgen efter egen förmåga. Var och en får dra lärdom av detta och reagera och agera mot extrema åsikter. Det kommer alltid att finnas sådana men de måste alltid bemötas. Alltid av mig. Alltid av dig.