Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Som förbytt...

Det är svårt att definiera sig själv på ett korrekt sätt.

Jag kan mitt namn, personnummer och enligt mitt ID-kort stämmer detta.

Utöver de orden, och de tolv siffrorna är jag tveksam.

Det känns lögnaktigt att beskriva mig själv tydligare.

Om jag ska tro den inre känslan är jag meningslös.

Vissa dagar kan jag vara helt klar med att jag är en väldigt specifikt definierad individ med klara kunskaper och lika klara problem.

Andra dagar rivs den tanken i bitar och en helt ny varelse byggs upp av bitarna.

Ibland är det bara tomt, zombiefierat och ett automatiskt gå dit, gör det, gå hem...

Det är frustrerande att inte veta annat än att man inte vet.

När jag var yngre så kastade jag alltid bort det jag skrev då det aldrig passade in mer än i sekunden då jag skrev orden.

Nu hoppar jag bara över att läsa det jag skriver.

Det spelar liksom ingen roll längre.

Det enda som fastnar är tystnad, tomhet, känslan av meningslöshet och renodlad idioti... allt annat skiftar...

Det är som att man förmultnar varje natt och vaknar till ett nytt liv varje morgon.

Det känns alltid lika illasittande...

... alltid lika fel.

/




Fri vers av Jonny Larsen
Läst 332 gånger
Publicerad 2011-07-29 00:47



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
Själv har jag en väninna vars syster skulle vilja skriva dagbok, men hon klarar inte av det, för hon känner sig alldeles för ointressant. Men det handlar väl inte om att ha ett äventyrligt liv, dagboken är väl ett stöd för minnet och som en vän man kan 'berätta allt för'?
2011-07-29
  > Nästa text
< Föregående

Jonny Larsen
Jonny Larsen