Jag minns inte hur många gånger jag fick klump i halsen och inte kunde tala efter massakern i Norge. Smärtan hade varit enormt efter det meningslösa handlandet utförd av en människa som tog livet av ett stort antal oskyldiga människor. Jag tänker ofta att denna värld äcklar mig och känslan blir ännu starkare när oskyldiga människor i t ex Norge, Afghanistan, Pakistan, Somalia eller USA mister livet. "Människan är det vildaste djuret på vår planet" är ett annat uttryck jag ofta använder. Men förmågan att kunna älska igen och se glädjen i t ex barns blick gör att jag kan komma tillbaka och älska livet igen och inte tappa hoppet för en bättre värld. Det är därför jag har lagt ut glädjestunder tillsammans med min dotter på nätet när livet kändes som svårast. Ett sätt att ta itu med smärtan. En vacker ros till var och en av de oskyldiga som miste livet i Oslo och Utöya.