Hon dör för oss
börjar kallna
rossliga andetag berör mig inte mer
leverfläckarna på hård vit hud
försöker rengöra
slipa bort
kommer bara nya

Tårarna rinner nedför hennes kinder
för torka bort vätan
på sprucket glasöga
vet hon inte längre hur man gör
hon har blivit dement på gamla dagar

Sitter i hennes knä,
hennes grå klädnad
så sliten och musäten.

Pigg och glad
förde hon oss framåt
ledde oss genom skog och mark
förbi häxornas stuga i mossbekädd mörk skog
äventyr och barnsligheter

men nu ska hon somna
snart ska vi gråta
och ingen som hon
kommer vi säga
när vi väljer en ny bil