Jag ser ned på dig
Inte, för att jag på något sätt står högre än du
Är
Bättre än du
Nej, jag ser ned på dig
För det är där du har placerat dig med dina bortförklaringar, lögner, blickar och löften
Jag minns när jag såg
Upp
Upp på dig
Inte, för att jag på något sätt står lägre än du
Är
Sämre än du
Nej, jag såg upp till dig
För jag älskade dig, prisade dig och höll dina ord så nära mitt hjärta att jag blev blind av den värme de skänkte
Den tröst jag kände
När du såg på mig
Lade handen på min kind
Där din euforiska, katatoniska puls dansar genom handen in i min kropp i femtakt
Tretakt
Tvåtakt
Tills du tillslut blev så taktlös att du förtjänade att bli utskälld efter noter
Förlåt för min, musikaliska vitsighet
Att jag är den jag är
Att jag inte var det jag vore som du ville att jag skulle
Två år kändes som ett andetag i din närhet
Där tiden stod stilla i en kärlek så obeskrivlig
Men mina ord, min person och min själ räckte inte för dig, min sköna
Du var tvungen att klippa och klistra i mitt minne
Mitt
Sinne
För både humor och humör, i din favör
Tills jag, inte var mer än en galen stackars sate
Som en bortsprungen hund tiggde jag om din uppmärksamhet
Som det fattigaste barn i Afrikas horn sträckte jag ut mina händer
Inte till dig
Utan till
Skyn
Jag bad Gud att förklara för mig, vad jag hade gjort
Vad fattas mig?
Varför förtjänar jag att ligga här sömnlös
På en säng tillverkad av tusen lögner
Med kuddar av spinnande anklagelser
Under ett täcke av bördor som får mina lungor att fyllas med svart, svart ångest
Men en dag, fick jag frid
Jag vet inte om jag kanske somnade av utmattning eller om jag välsignats av anden
Men jag sov
Jag gick från intighetens skälvande hålor till insiktens stjärnklara håvor
Det du gjorde mig, var orätt
Oförlåtligt
Oförglömligt
Men det jag gjorde mig själv
Att låta
Dig
Ta över det som var jag
Ska aldrig mer hända igen
Nej, det är inte synd om mig
Det är synd
I mig
Men det är min synd
Och inte din att förfara
Jag ser ner på dig
Inte för att jag är bättre än du
För att jag väljer att resa mig upp
Medan du bekvämt sitter och rider på andras piskade, plågade ryggar
Det är synd
I dig också
Med dina egna lögner intalar du dig att det är synd OM dig
En dag kanske du går från intighet till insikt, som jag
Men idag är det jag, en gång dödens kråka
Som reser sig ur askan, i elden
Som fågel Fenix
Men lika oren
Lika
Svart, som synden
Som korpens blånade vingaskrud
Men det är ändå
Jag
Och jag skall icke förgås, under dina lismande klor
Herre Jesus Kristus, Guds son
Ha förbarmande över mig
En Syndare