Och du är inte här nu, och snön faller där du är,
här har den börjat smälta och jag har inga skor
som tål det här och jag orkar inte, orkar inte bara
sitta här och få panik och jag vill inte gå ut och
du är inte här nu och jag vet inte om jag vill att du
ska vara det heller, jag vet att jag älskar dig när du
inte är här och för det mesta när du är här blir vi
båda frustrerade av olika anledningar som jag
inte riktigt känner till, vi är inte lika hungriga
längre, har vant oss vid varandra, tar allt för
givet. Snön på Skolgatan rinner brun och jävlig
från ölcaféet ner mot netto, jag tar på mina
håliga adidas och går åt andra hållet, passerar
resturang tempo där det fina folket umgås, ibland
gick vi också dit, tänker jag och går vidare och
stannar vid ölcaféet och jag ser Frida sitta därinne
och dricka, själv vid baren, jag orkar inte, orkar inte
och vill inte prata med någon, vill bara sitta bland
folk, tyst och inte lyssna, går upp till korsningen och
svänger vänster upp på ystadvägen, trampar i en
brun pöl vid övergångstället och svär och en tjej
på cykel hånler och skakar på huvudet och jag går
rakt fram till nästa korsning och där svänger jag
igen, går in på Pub Atalay, och Ayan, bartendern
ler och öppnar en tjeckisk, - annars?, sätter mig
vid ett bord, tittar ut och dricker min öl, lyssnar
på två kvinnor varav den ena drabbats av klåda,
någonstans på kroppen, ett hemligt ställe, tittar
ut genom fönstret och lyssnar, en öl till, Ayan
ställer fram en liten skål med rostade nötter,
känner mig illa till mods, känner att jag måste
äta nötterna han ger mig, men jag vill inte,
stoppar nöt efter nöt i fickan samtidigt som jag
dricker min öl. mer och mer folk trillar in och till
slut är de tre platserna runt mig de enda som är
lediga, tre glada studenter kommer in och jag
dricker snabbt upp min öl, tackar barmannen
och går ut, tömmer fickorna på nötter och
rinner, tillsammans med snön ner för
Skolgatan och hem.