Redan medlem?
Logga in
Spegling (Atash)
Vågor som speglande ljussken på hennes ansikte avtar
Det är en märklig stund när hon blundar mot horisonten över hav Där tar solen sitt sista andetag doppande i sin egen avbild
Himmel är sprucken i blod med hennes tårar
Hon blundar för att vinden ska susa förbi mot en kulle bakom hennes färd
Hon minns
där står än en liten flicka med upplyfta armar och håller vindsnurrorna mot vind
Tiden speglar sin egen melodi
Fri vers
av
Marduk
Läst 621 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2011-08-02 22:25
|
Nästa text
Föregående Marduk |