Stående här
på en enslig perrong.
I en knastig högtalare
ropas en hemfärd ut,
en resa till ett tomt
ingenting.

24 timmar tidigare
var denna plats
uppslukad av hungriga läppar
och omfamming i samhörighet.

Men nu återstår här enbart
en brisande tövind
och ett brustet hjärta.

Ekande ord ,
ord från hennes strupe;

\"Min käresta
du är svagheten
i min styrka.
En påminnelse
om förlorad tid\"

Så enkelt.
Så likgiltigt
din järnhand
splittrade amosatomer
innanför vinterblekt hud